Ett av mina stående syfte är att bli ett bättre människa. Jag vet inte alltid vad detta innebär från år mot år men jag strävar ändå efter att bättra mig för jag tror att det är ett ständigt pågående utveckling. detta finns inte bestämda nivåer i den här kategorin av personlig utveckling. Inget dålig, lagom bra, ovan medel bra eller strålande bra, så det gäller att hela tiden egen avgöra vad som existerar nästa steg.
Ingen färdig definition
Jag kan inte säga för att jag har en färdig definition på hur enstaka bra människa är dock jag vet vad jag vill uppnå med mig själv. I alla fall utifrån den position var jag är nu. detta är mina samlade erfarenheter i livet som vid något sätt markerar hur jag ligger till just nu. Detta mäter jag förvisso i min egna bubbla utan någon evaluering av andra mer än det någon sagt mot mig som är från positiv karaktär. Eller negativ för den delen. möjligen är det dags för att börja samla på lovord, klappar på axeln samt beröm för att producera en bank att nyttja vid utvärdering. Njae,
I frågeställningen om vad såsom är en god människa framstår en mängd perspektiv varav några bär vid motsägelsefulla inslag. Frågans enorma vidd spänner från detta subjektiva och människonaturen mot det metaetiska och då huruvida godhet existerar ur en objektiv synpunkt.
Är oss goda av naturen?
Om oss är skapade, det önskar säga genom den evolutionära processen, att vara goda borde det finnas enstaka ändamålsenlighet i att artikel god. Det kan existera ändamålsenligt att hjälpa någon i den egna gruppen, men om vår vård sträcker sig till för att hjälpa även andra förändras det till en gärning som inte styrs från det ändamålsenliga.
I essän Om godheten anför den svenska författaren Willy Kyrklund såsom exempel där någon hjälper en åldring inom den egna gruppen och tillstår att detta däremot ej är något givet ändamålsenligt. Ändå kan man tänka sig att detta beteende är något vi utvecklat och då måste detta således skett utanför detta ändamålsenligas ramar. Kyrklund resonerar om dettas tillblivel